Något jag inte var beredd på var att barnen på skolgården skulle börja skrika åt oss när vi sprang. Att en eller två ropar på oss att öka farten eller hejar på gör inte mig något, det är så barn ska vara. Men när några däremot börjar ropa hotande och läskiga saker blir jag faktiskt rädd, så gör man inte, speciellt inte när man går i lågstadiet.

Det är just det som gör mig riktigt rädd, hur kommer de här barnen då bli när dom blir äldre? Visst har jag lite förståelse för om dom inte vet vad dom egentligen säger, men har ingen sagt till dom hur man ska bete sig?

Jag måste låta som en riktig surkärring när jag skriver det här, men jag minns när jag själv var i den åldern. Då var det vi som var rädda för dom äldre. Det var inte så att dom någonsin gjort oss något, det handlade bara om respekt. Så var det bara. Jag påstår inte att alla barn är ouppfostrade, men något stämmer ju inte när en åttaåring skriker jävla hora efter en.

Att gå förbi en skola och se barn slåss med varandra, och nu menar jag inte några små skojbråk utan riktiga fighter, flera på en, mobbning. Det får mig att vilja gå dit och dra isär dom, skälla lite på dom. Men så går det upp för mig, finns det inte några som egentligen ska göra det? Jo, lärarna. Var finns dom när sådant här händer egentligen?

Hur kan det vara så att det aldrig finns några i närheten, aldrig när jag ser sådant här kan jag skymta någon lärare. Detta är något som gör mig väldigt arg, hela meningen med rastvakter är väl att dom ska passa barnen? Självklart beter sig barnen som dom gör när ingen säger till när dom gör fel.