Den så kallade bloggeliten
Bloggare. Tjugohundratalets hyllade rockstjärnor. Klubbarnas VIP-gäster och ungdomarnas nya förebilder. Helt omöjliga att undgå.
Relaterat
I dag finns det mängder av olika slags bloggar: mode, inredning, träning, mamma och bajsbloggar är bara ett handplock. Varje dag får vi läsa och se bilder från en viss persons liv.
Ett liv där varje dag tycks vara en fredag och som läses av cirka 45 procent av den svenska befolkningen. Bloggarna kallar oss läsare för lovers. But let's see fact, vårt sanna namn är stalkers. Förundransvärt nog tycks textkvalitén i bloggarna sänkas desto högre upp på läsarstatistikstegen man kommer. Jag ska inte utnämna mig som en nobelpristagare i litteratur och diktatoriskt bestämma vad folk ska tycka är bra, vad de ska läsa eller inte läsa. Folk får självklart tycka vad de vill och läsa vad de vill, men jag undrar: Hur kommer det sig att texter i stil med "Hej lovers. I dag var jag på stan osv osv. Lovely time! Hihi. Nu dricker jag en latte haha. PUSS" kan få upp till tusen stalkers, varje dag? Vad är det för text egentligen? Vad säger den om den specifika personens liv? Känns som att barnböcker för ettåringar kan ha större litterär bredd och djupare innehåll.
Det är ju intressant att bilder på en ceasarsallader från Stureplan kan göra så många människor lyckliga. Att en munplutande egobild med texten "Hihi" kan ge så många människor inspiration i livet. Jag känner bara att man borde kunna lägga ner lite mer innehåll på sina texter om man vill att folk ska bli vettiga efter sitt bloggbesök.
Jag blir dock inte klok. Frågorna i mitt huvud är många och svaren finns inte i den här texten, inte idag i alla fall. Jag får fortsätta att fundera helt enkelt.






































