I februari fyller Anki 60 år.

– Men jag har åldrats i förtid på grund av alla mina sjukdomar. Det står det till och med i mina läkarintyg, säger hon.

I snart tio år har hon varit sjuk.

– Det började med att jag fick flera hjärtinfarkter och tvingades göra både ballongsprängningar och bypassoperationer. Problemet är att jag aldrig kom igen efter den första infarkten och jag har förlorat runt 50 procent av min hjärtkapacitet. Dessutom har jag kärlkramp.

Sedan var det som allt föll. Förslitningsskadorna i ryggen förvärrades.

– Jag fick diskbråck och en rejäl kotförskjutning i ländryggen som gör att jag har en ständig värk som håller mig vaken om nätterna. Måste äta både alvedon och morfinpreparat för att stå ut.

Hon har även ständig värk i händerna på grund av karpaltunnelsyndrom. När hon bläddrar i pappershögarna hänger inte fingrarna med.

Dessutom har Anki diabetes och övervikt.

– Jag har alltid varit stor, men nu har jag gått ner 20 kilo i hopp om att det skulle bli lättare att gå, men det har inte hjälpt.

Hon har aldrig varit sjukskriven.

– Jag har varit egen företagare. Under 90-talet födde min man och jag upp kycklingar. Vi levererade 55 000 kycklingar sex gånger om året till Kronfågel. Då kunde jag jobba, säger Anki.

Maken dog och hon körde företaget två till innan hon gav upp.

– Sedan hade jag en tygaffär och jag jobbade även inom livsmedelsindustrin.

Nu är hennes liv extremt begränsat. Varje rörelse gör ont och hon tar sig knappt över köksgolvet.

Under sjukdomsåren har hon levt på sin änkepension som ger henne drygt 5 000 kronor i månaden efter skatt. Sedan 12 år tillbaka lever hon ihop med Anders Persson, som är pensionär och har en inkomst på 8 000 kronor efter skatt.

Den 10 februari 2010, när änkepensionen hade upphört, ansökte Anki om sjukersättning. Försäkringskassan avslog ansökan. Ärendet omprövades den 7 maj. Det blev avslag då också.

Hon överklagade vidare till förvaltningsrätten.

Inom ett halvår skulle domen komma. Men den kom först nu i november och det blev avslag den här gången också – trots att det finns intyg från en hjärtläkare och en allmänläkare som anser att Anki inte kan jobba.

– Att domstolar kan sätta sig över läkarnas bedömningar fattar jag inte. Förvaltningsrätten har inte träffat mig, de har inte sett hur sjuk jag är. Ändå har de sådan makt över mitt liv.

I domen står det att hennes arbetsförmåga är sänkt med en fjärdedel och att hon kan ta ett väl anpassat, fysiskt lätt och flexibelt arbete.

– Vi har inte ens råd att ha bil längre. Så hur skulle jag ta mig till ett jobb? Jag klarar inte ens av att gå till busshållplatsen. Vilken arbetsgivare skulle hjälpa mig på toaletten? Vad skulle jag kunna göra på ett jobb?

Tårarna rinner ner för hennes kinder.

Nästa steg för Anki blir att överklaga den här domen till Kammarrätten i Sundsvall.