Internationella mansdagen vill främja positiva förebilder som ger trygga unga män. Men vad är goda manliga förebilder? Tre killar i Söderhamn fick fundera över frågan: Johannes Holmberg är 18 år och går estetprogrammet med musikinriktning, Oskar Nilsson är 17, vill bli snickare och går just nu lärlingsprogrammet. Mats Pettersson, jobbar som fältare i Ungdomslyftet, han är 39 år och har tre barn, varav ett bonusbarn. Så här tänker de kring mansroller och förebilder.

– En bra förebild vågar stå upp och säga ifrån exempelvis när det handlar om rasism. En som står för det man tycker och vet varför man tycker som man gör - inte bara ge efter för trycket från omgivningen, säger Johannes, väl medveten om att alla gör fel ibland:

– Man kan vara en bra förebild ändå. Man kan ändra åsikter när man varit med om något och upptäckt att man hade fel. Det har jag gjort själv många gånger.

Oskar drar direkt en parallell till sina erfarenheter. Han spelar fotboll och bandy, tränar ungdomslag och dömer bandymatcher och är dessutom aktiv i ungdomssatsningen Be Smart.

– Det är viktigt att vara en bra förebild som ungdomsledare, det är en del av syftet. Man vill uppmuntra spelarna att inte vara bland sådana som gör och säger galna saker. Ibland kommer det barn som egentligen inte vill spela, utan som ser träningen som en social grej, ett sätt att få vara med. De stökar omkring och skapar oro och kan dra med sig andra, funderar Oskar, och Mats tror det finns en gemensam nämnare mellan detta och att inte våga säga ifrån:

– Alla har gjort saker man inte vill göra, eller uttryckt saker man inte velat, för att få vara med i gemenskapen. Det handlar ofta om utanförskap - och okunskap. Jag tror alla vill känna tillhörighet och få bekräftelse. Vi formas ju på något vis av omvärlden.

– När jag tänker på mina fritidsledare, idrottstränare och lärare, och senare även kollegor, har jag tagit "det göttaste". Både från män och kvinnor - och ungdomar - jag mött då jag valt personer att efterlikna. Det är inte många som vet vilka mina manliga förebilder är, för dem har jag i huvudet, som en egen Matsvariant.

Är mansrollen olika mellan yrken?

– Det handlar om att vara tillfreds med sig själv som man. Man ska inte bara gnugga könsroller. Det handlar inte om yrket utan om individer, tycker Mats, som funderat en del. Varför arbetar så få män i Söderhamn inom socialtjänsten, som skolkuratorer eller socialsekreterare, eller för den delen som förskollärare.

De pratar om hur småkillar ser upp till pappan för att i de tidiga tonåren ändra uppfattning.

– Jag ville aldrig bli som pappa då. Men nu, när jag är 18, tänker jag: han är en av de bästa förebilderna jag kan tänka mig, säger Johannes.

Oskar håller med.

– När man var 13 var inte pappa cool. Men nu, när jag vuxit upp litet, tänker jag att han är en grym förebild.

Mats, som är förälder, poängterar vissa saker:

– Man måste vara trygg i den roll man är och man måste våga låta barnen ha andra förebilder än sina föräldrar. Det jag vill ge mina barn är trygghet. Att de ska kunna bli vad de vill och göra vad de vill.

Men om barnen vill sticka ut, om en liten kille vill dansa balett eller ha rosa kjol - hur är man då en bra förebild?

– 98 procent av alla föräldrar skulle nog fundera om deras son ville ha rosa klänning. Jag vill att mitt barn ska känna sig tryggt och våga vara den han är. Man vill ju inte att barnen ska bli mobbade, och man får inte skapa utanförskap. Vill en kille klä sig avvikande kan man fråga sig varför? Finns det något i bakgrunden, något han behöver hjälp med? funderar Mats, och Johannes instämmer:

– Man ska låta barnet testa, men inte gå till överdrift så han blir retad. Man vet ju inte förrän man provat. Det behövs killar som vågar dansa balett, men alla får inte chansen att prova. Sen ändrar man ju sig också. Jag sa att jag aldrig skulle ha tajta byxor, för det var en åsikt jag trodde man skulle ha. Sedan var jag tvungen att utforska, det gick ett år och så hade jag det. Och palestinaschal och linne!

Så, hur tänker de här tre killarna om sina egna roller?

– Bland majoriteten är det ont om förebilder. Jag har bara hört en vuxen man som vågar gå emot och säga nej till rasism. Och, det är sällan skolpersonal ingriper mot diskriminering eller mobbning. Jag har inte heller alltid vågat stå upp och säga ifrån, men jag jobbar på det.

Oskar är rätt klar över vad han vill och kan bidra med:

– Jag är 17 nu, och jag har sagt att det ska mycket till innan jag börjar använda droger. Vissa kallar mig "nykteristen" och tycker någon jag är en tönt står jag för det. Det finns inget positivt med droger, och jag jobbar för att andra ska skjuta upp debuten. Jag är ute och pratar om tobaksodlingar, där man har barnarbetare som dör mycket unga, och om vattenpipor och vad de leder till. I Söderhamn finns 12-13-åringar som dricker och röker på. Jag kan undra: var får de pengar ifrån? Och vad blir det för konsekvenser?

– Ser jag ett gäng på stan går jag väl inte fram och säger "ni gör fel". Men om det är någon jag känner som står där ensam, kan jag fråga hur det är. Jag känner många ungdomar och kan påverka bara genom att vara den jag är.

Mats är stolt över att det finns unga killar som Oskar och Johannes i Söderhamn.

– De är två modiga killar och mycket bra vardagsförebilder. Och det finns mängder av vardagsförebilder där jag rör mig, på skolor, ute på verkstäderna och i alla ideellt arbetande föreningar. Men det är inte så att man kan ta på sig förebildarkostymen och gå ut och säga: nu ska jag gå ut och förebilda. Det är mer en fråga om att stå för något och att vara en trygg person som kan sätta gränser. Och, att hela tiden själv skaffa bra förebilder - även om man är 39 år eller mer.