I år kommer en halv miljon förstagångsväljare att gå till valurnorna. Så många har det aldrig varit tidigare. Trots det lägger partierna liten kraft på att locka de unga.

- Det brukar aldrig bli så. Nu vänds nästan allt intresse mot gruppen pensionärer, som är en fyra–fem gånger så stor grupp, säger Henrik Oscarsson.

Han är professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet och valforskare.

- Det är nog svårare att nå förstagångsväljare än andra grupper, skulle jag säga. Framförallt är det ingen idé för partierna att lägga jättestor kraft på dem, säger han.

Detta trots att många av dem är osäkra på vad de ska rösta på.

- De har lägre intresse och mindre kunskaper när det gäller politik. Många hämtar i kapp information om de politiska partierna under de veckorna som är kvar inför valet, säger han.

De är dessutom nyckfulla.

- De är mer rörliga, när de är andragångsväljare byter nästan hälften parti.

Ett problem för partierna om de vill locka de unga väljarna är att det är svårt att hitta frågor de är intresserade av. Enligt Henrik Oscarsson är unga intresserade av övergripande frågor, som miljöhot och utrikespolitik, medan partierna traditionellt pratar om skatter, arbetsmarknad och frågor där stora yrkesgrupper finns, som vård, skola och omsorg.

- Partierna har fått för sig att väljarna inte tycker om att höra principiella diskussioner om hur det goda samhället ska se ut.

Enligt Henrik Oscarsson tror partierna inte att väljarna klarar av diskussioner som rör världsproblem och internationella konflikter.

- Men det är helt uppenbart att unga tycker att det är inressant och rätt kul att hantera de här frågorna som rör allt från internetsäkerhet till klimathot.

Hade förstagångsväljarna fått välja regering skulle det blivit en "röd-grön brakseger".

- Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Piratpartiet och Sverigedemokraterna är starka bland de riktigt unga, säger Henrik Oscarsson.