Linneas liggsår var 15 cm djupt
AnnBritt Blixt Olsson i Edsäter påtalar en rad brister när framlidna Linnea Blixt, 87 år, i somras vistades på Hagängsgården.
Upprörd personal på Hudiksvalls sjukhus uppmanade dottern att anmäla Nordanstigs kommun.
Relaterat
Artikelbilder
Linnea Blixt från Harmånger var född 1922 och änka efter Sven Blixt. De hade ett litet lantbruk och en jordgubbsodling i Edsäter. I sin krafts dagar jobbade hon som hemsamarit.
Annbritt Blixt Olsson kunde inte blunda för vad hon såg och hörde vid upprepade besök hos sin 87 - åriga mamma, Linnea Blixt.
Bakgrunden är att Linnea fick en stroke i februari 2009. Hon kunde inte längre bo ensam i sin lägenhet i Harmånger utan fick tillfälligt en plats på korttidsboendet Bållebo.
– Efter att hon placerats på Hagängsgården den 3 juni 2009 gick det snabbt utför. När hon anlände var hon relativt pigg, klar och hade som de uttryckte det " en hel hudkostym".
Men redan före midsommar led hon av sår i bakdelen. Hon klagade på att det gjorde ont när hon satt i sin transportstol. En stol som för övrigt inte var avsedd att sitta i hela dagarna.
Vid flera tillfällen var det outbildade och oerfarna vikarier som tjänstgjorde på avdelningen. De hade helt enkelt den rutin och kunskap som krävdes.
Hon ger ett exempel som hon tycker både är belysande och skrämmande. Hon kom dit på söndagsförmiddagen den 2 augusti och då fanns bara två vikarier i tjänst på hela avdelningen. De hade utan några kunskaper fått uppgiften att lägga om ett bensår som var knytnävstort och 15 centimeter djupt.
Dagen efter skickades Linnea Blixt akut till sjukhuset i Hudiksvall. En mottagningssköterska säger att det var "det hemskaste hon sett". De vädjar till AnnBritt Blixt Olsson att göra en omgående anmälan.
Modern måste trots den diagnosen göra ännu en returresa till Hagängsgården. Inom en vecka var hon dock tillbaka på sjukhuset. Såret hade då gått ner till benröta. Hon sätts på dropp, antibiotika och på morfin varje gång hon ska vändas. Linnea Blixt somnar in den 18 augusti.
- Först tre månader senare orkade jag sätta mig ner och formulera anmälan. Kanske bäst så. Då hade jag lite distans och lät inte känslorna ta överhanden, berättar AnnBritt Blixt Olsson.
Hälsingland
Senaste kommentarerna:
Skrivet 14 jan 2010 08:41 Utflyttad (Ej registrerad)
Många talar så varmt om hur bra det fungerar inom vård omsorg samt skola i en liten kommun, men min erfarenhet är en helt annan. Personal och ledning som inte vågar ta tag i saker som omgivning, anhöriga osv ser som inte påtalar pga av den lojalitet som finns då man känner någon eller är släkt med någon på det ställe där det inte fungerar. Förtroendet är noll när det gäller sådana här frågor i kommunen.
Skrivet 14 jan 2010 09:40 Ätte Stup (Ej registrerad)
Alldeles oavsett utbildning, formell kompetens eller
ej så borde väl sunt bondförnuft, empati och respekt
för andra människor förhindra vanvård. Om detta saknas har man inget i vården att göra! Föreslår an-
mälan om tjänstefel och misshandel samt löneavdrag
för ansvariga samt obligatorisk fortbildning i
människokunskap, humanism och etik.
Skrivet 14 jan 2010 14:57 Ingemar (Ej registrerad)
Utan en fast övervakande chef med ansvarskänsla för vårdtagaren, läggs hela ansvaret på den enskilde anställde, och de är ju inte anställda för detta ansvar. Inte heller har de betalt för ett sådant ansvar. Därför är bristen i den övre delen av styret. Det måste finnas en fast hand som övervakar allt.
Skrivet 14 jan 2010 16:13 Utflyttad (Ej registrerad)
Den anställda har väl ändå ett ansvar att se till att patienterna får den vård de behöver; kan man inte göra något åt saken själv har man ansvaret att se till att någon annan sköterska, avdelningsansvarig, eller chef tar tag i problemet. Det är ju helt orimligt att säga att den anställde inte har något ansvar! har man inte det medmänskliga ansvaret för en äldre helt beroende människa då tycker jag att man bör byta arbete.