– Det är enormt avstressande att sticka, säger Margareta om sin stora passion i livet och tillägger:
– Vem som helst kan lära sig det och när du väl kan det går det liksom av sig självt.
Hon kom hitflyttandes från Uppsala för cirka tio år sedan då hon träffade sin man. Stickandet blev ett sätt att stifta bekantskaper på den nya orten.
– Det började med att jag såg en liten annons i lokaltidningen om ett stickkaffé och eftersom jag alltid tyckt om att handarbete så gick jag med och vännerna kom.

Att handarbete och stickandet i synnerhet är på uppgång råder det inget tvivel om menar Margareta. Som engagerad sekreterare i den Rikstäckande organisationen ”Sticka” vittnar hon om att cirklar och kaféer poppar upp lite här och var i vårt avlånga land.
– Det är jättekul. Anledningen till intresset kan förstås vara flera men arbetslösheten är säkert en bidragande orsak, menar hon.
– Folk ser en ekonomisk poäng i att tillverka själv. Det blir helt enkelt billigare.
I arbetslöshetens spår följer förstås även ett socialt avbräck. Man förlorar kanske den vardagliga kontakten med andra människor som ett arbete oftast medför.
– Då kan ett stickaffé som fylla en viktig funktion. Bara det att få träffa andra människor en gång i veckan och prata av sig lite kan vara ovärderligt.

Margareta berättar att den lokala föreningen även lockat till sig ett flertal långtidssjukskrivna. Människor som var utanför samhället under en längre period, människor som dessutom haft stora problem att umgås i grupper.
– Men hit kommer de och alla är välkomna. Hos oss finns inga prestationskrav och det är kanske därför de vågar sig hit. Vill du sticka så gör du det, vill du bara sitta och ta en fika så är det lika okej, menar Margareta och tillägger:
– Att se just dessa individer möta upp vecka efter vecka är fantastiskt roligt. Rätt var det är så sitter de där själva en dag med en stickning i händerna. Då känner man att något är vunnet.
Under tisdagsmötena som hålls i kaféet på Hudiksvalls museum har det producerats en hel del. En period tillverkade man fåglar, och när fantasin fick flöda fritt gavs arter som ”Knappgök” och ”Snötyta” en helt ny dimension åt det tidigare kända fågelbeståndet. En annan idé som växte fram i takt med stickornas hjälp var färgglada blåbärsbakelser, choklad- biskvier, kongresser och andra mer eller mindre kända konditoriprodukter.

Ytterligare ett roligt inslag var när man kravallstickade. Förenings-medlemmarna producerade då små garnskapelser med lappar som man fäste på lyktstolpar och skyltar i runt om i centrala Hudiksvall.
– Kravallstickning är något som kommit på senare år. Man kan säga att det är liten snäll form av samhällelig opposition, förklarar Margareta.
Ibland gör Glada Hudikstickorna även små utflykter och hälsar på andra stickföreningar. Man har bland annat varit på tur till Ljusdal, Bollnäs och till Sundsvall, och finns det en stickaffär på orten travar gänget givetvis dit.

Margareta stickar  så gott som dagligen och flera projekt samsas samtidigt. För tillfället håller hon bland annat på med en tröja, två sjalar och några tossor, och på frågan om hon inte känner sig splittrad svarar hon:
– Absolut inte, det finns tid till varje projekt. Ett jättebra tillfälle att ha en stickning i händerna är framför teven. Jag kan för övrigt inte ens titta om jag inte håller i ett par stickor.
Finns det plats och användning för allt som tillverkas i hemmet i Harmånger.
– Nja, en del säljer jag på marknader runt om i Hälsingland. Sedan har jag försökt överösa min man med ett antal tröjor. Men oftast lägger han dem på en hylla med motiveringen att man inte behöver mer än en varm tröja, säger Margareta och trär på sig en av alla vackra sjalar som hon stickat under året som gått.