En del band klarar sig enbart på entusiasm och energi. Det är sant för lokala Pipens Nightmare, som bokstavligen sparkar igång hårdrockskvällen på Röda Bonden. Med covers på allt från Accept till Sepultura fungerar de perfekt som uppvärmare till de senare akterna. De är unga, strålar av energi - kanske att det skulle behöva tillföras lite rutin och fingerfärdighet i mixen bara.

Några som istället klarar sig enbart rutin är Sandviken-bördiga Sorcery som går på efteråt. De har, med lite paus emellanåt, vevat dödsmetall sedan 1986! Och nog märks det, både på ett positivt och negativt sätt. De vet å ena sidan hur klassisk svensk dödsmetall ska spelas - både framlänges, baklänges och sidledes. Å andra sidan blir det inga spagathopp från scenen direkt. Sorcery har egentligen allt man vill ha från ett svenskt dödsmetall-band - ett coolt intro, bisvärmsgitarrer och en stygg uppsyn. Men framförallt har de bra låtar. På papperet är de alltså vinnare. Däremot blir det tyvärr lite tråkigt live. Även om de har stroboskop och pumpande rökmaskin saknar man det första bandets energi, det blir lite stelbent.

Några som har lyckats kombinera energi med rutin är Gormathon från Bollnäs, som gör en kanonspelning. De är ett veritabelt hårdrocks-tåg som kommer dundrande emot en och man står värnlös när de sätter igång. Sångaren Tony Sunnhag är perfekt som lokförare, dels är han en grym sångare men har också förmågan att gå från falsett till gutturalt på ett väldigt snyggt sätt. Resten av bandet gör också sitt till och det borde vara en lågoddsare att vi får se Gormathon på lite större hårdrocksfestivaler framöver. Klockrent! är det någon som skriker bredvid mig, jag håller med.

Ronnie Hammarstedt