Gastkramande filmfejk

Detta är välbekant (och inledningsvis levererar ”Argo” en föredömligt kritisk historisk resumé över den amerikanska efterkrigspolitiken i regionen).
Mindre känd – och länge hemligstämplad – är den stolliga fritagningsoperationen av sex ambassadtjänstemän, som i tumultet kring stormningen lyckades fly till en tillfällig fristad i den kanadensiska ambassadörens tjänstebostad.
Ett antal dumma planer - förse sextetten med cyklar, låta dem utge sig för att vara engelsklärare eller biståndsidealister – förkastas för en som är så dum att fungerar: De sex tillhör ett kanadensiskt filmteam som letar inspelningsplatser för en fejkad science fiction-film. Regimen har öron bland exilgrupper världen över; fram med ett manus, affischer, produktionsbolag och annonser i branschpressen.
Argo” är Ben Afflecks tredje film som regissör, efter utmärkta ”Gone, baby, gone” och ”The Town”. Här spelar han själv hjärnan bakom fritagningen, Tony Mendez. Om han kan tyckas snäppet för uttryckslös i rollen, bjuds vi desto kostligare spel i John Goodmans (verklighetsbaserade) maskör och Alan Arkins (fiktive) producent; två muntra cyniker som klär av Hollywood så att det står härliga till. Bryan Cranston övertygar (som alltid) som CIA-tjänsteman.
I andra halvan tar man sig väl stora nagelbitarfriheter visavi det historiska förloppet; till slut blir det allt ett par vändor sista-sekunden-dramatik för mycket. Men det är ändå en randanmärkning i en särdeles smart och gastkramande thriller.
Bosse K Pettersson