En gång i Phuket
Manus: Peter Magnusson
Regi: Staffan Lindberg
I rollerna: Peter Magnusson, Susanne Thorson, Jenny Skavlan, David Hellenius m fl
Längd: 1 tim 45 min
Barntillåten
Biograf: Cinema 3, Hudiksvall
Tama förvecklingar i Thailand
I några tidiga scener visar manusförfattare Peter Magnusson och regissör Staffan Lindberg att de förstått att komedihantverk handlar om tajming.
Ett par jobbintervjuer, innan karriärcoachen Sven (Magnusson) får nog och ger sig iväg för att finna sitt verkliga jag i Thailand, är småkul, tempot uppfriskande. Scenen med den odrägligt skrävlande äventyrarens snöpliga slut högst upp i Kaknästornet är utsökt snyggt utförd.
Sen blir det väldigt, väldigt tunt. För att strax därefter bli ännu lite tunnare. Även om Magnusson/Lindbergs nya opus rent hantverksmässigt höjer sig någon tum över debuten ”Sommaren med Göran”, står de enkla skämten, halvmesyrerna och de fadda skådespelarinsatserna en snart upp i halsen. Inte minst som såväl menlös- som förutsägbarheten tycks vilja tävla med föregångaren i grenen svenska töntar på utlandssemester, igenkänningsextremisten Lasse Åberg.
Liksom denne sätter Magnusson genomgående sin lit till att de slitnaste av klichéer ska väcka vår munterhet, när han mönstrar den snälle Sven med författardrömmar, norska tarmsköljningsentusiasten Gitte (Jenny Skavlan) samt relationspausande Anja (Susanne Thorson). Som romantisk kärlekstriangel blir det mer än lovligt urvattnat. David Hellenius utlokaliserade eventarrangör med aggressionsproblem är åtminstone originellt tänkt, även om man även här stannar på halva vägen.
Och det är synd. Upptaktens milda vansinne antyder, i bästa fall, att det gamla radarparet från Hey Baberiba vid det här laget skaffat sig rutin nog för att åstadkomma något betydligt egensinnigare än denna oförlösta och tama förvecklingskomedi.
Bosse K Pettersson


































