Recensioner

Amy Macdonalds debut "This is the life" smög sig på. Det var en hajp som sakta växte i takt med det skotska underbarnets prestationer.

Det första intrycket av Mia, den 15-åriga huvudpersonen i Andrea Arnolds knivskarpa "Fish tank", är det av en trubbelsökande robot. Tvärilsk på allt och alla i det slitna loftgångsgettot i utkanten av Essex. Utkastad från skolan, ständigt i bråk med svordomsosande lillasyster och ensamstående, ständigt partajande mamma.

Lyonshall-tjejen Ellie Goulding rör sig med lätta steg mellan köpcentrum-electronica och tafatta singersongwriter-melodier. Det ångjärnsstrukna resultatet landar någonstans mellan Little Boots, Anna Bergendahl och Bat For Lashes.

Månglarna av barntillåten fantasy vet sannerligen vad de gör när de spelar ut utvaldhetskortet. Den som denna gång får veta att hans påvra tillvaro blott varit en förberedelse för de stora ting han är utkorad att utföra, heter Percy Jackson och år åtminstone andligen en kusin till den mer kände Harry Potter.

"En mindre organisk kusin till I'm from Barcelona" sade någon om Rigas tredje fullängdare. Det är en oerhört träffande formulering, även om Henrik von Eulers Rigas är mer än så.

Det är inte bara miljöerna som är exotiskt främmande i norsk-svensk-taiwanesiske regissören Håkon Lius långfilmsdebut. Tillsammans med manusförfattaren Alex Haridi och en hundraprocentig skådespelartrupp lyfter Liu "Miss Kicki" till höjder dit svensk film bara alltför sällan når. Eller ens siktar.

Googla Alexandra Burke. Hennes officiella hemsida finns i en version där alla talar svenska. Det är praktiskt, men för att komma dit måste du bläddra förbi ett gäng länkar till bilder där sångerskan står i bikini och dricker färgglad sprit.

Vi som är 173 år gamla kanske minns den tv-filmen "The strike". Där ska Hollywood göra sin version av den engelska kolgruvestrejken 1984. Al Pacino spelar fackledaren Arthur Scargill och Meryl Streep hans fru.

Mindre ös, mer avskalat. I en färsk intervju gör Shout Out Louds själva den analysen av nya "Work" (en rak och ärlig albumtitel, för övrigt).
Jag vet inte om jag håller med.

Nu är det tre år sedan sist och Groove Armada fortsätter släppa album. Varje gång måste man nypa sig i armen och kolla kalendern. Nej, tänkte väl det, vi är inte kvar i 1999.