UTSTÄLLNING
Silja Puranen
Hälsinglands museum, Hudiksvall
Pågår 4.2–30.3

När jag går runt i Silja Puranens utställning en trappa upp i Hälsinglands museum i Hudiksvall, blir jag stående, nästan förstummad, framför en stor, gripande bild av ett missbildat foster, överfört på ett slitet gammalt täcke och påmålat i pastell. Konstnären har sedan omsorgsfullt broderat rosor i korsstygn på hela täcket.

Det finns en sådan kärlek i bilden, tycker jag. Detta ofullgångna, livsodugliga foster får en sorts upprättelse i det långsamma handarbetet.

Sex månader tog det att arbeta med den bilden, berättar konstnären själv.

Silja Puranen, som kommer från finska Tuusula norr om Helsingfors, belönades med The Nordic Award in Textiles 2009, Europas främsta textila pris. Hon har arbetat med tekniken att föra över fotografier på textilier sedan 1995. Under årens lopp har hon haft många separatutställningar i Finland och på andra håll i världen och har vunnit flera konstnärliga utmärkelser.

- Alla mina bilder handlar om den yttre och inre pressen att vara lyckad och framgångsrik. Och om hur slumpen kan spela in för vem du råkar födas som, berättar Silja Puranen, vars utställning i Hudiksvall är hennes andra separatutställning i Sverige. Närmast i tur efter Hudiksvall står Istanbul.

Grundtemat i allt som Silja Puranen skapar är relationen mellan individen och samhället, med betoning på individens förhållande till rådande normer och ideal. Människorna är inte så perfekta som gestaltningen antyder. De tar stor plats på väggarna, men saknar ett ben, har fötts med gomspalt, är alltför magra eller tjocka eller har olika former av andra handikapp.

Hennes cirkusbild av tre artister som bildar en pyramid utstrålar självförtroende och artisteri. Det är bara det att alla tre är enbenta, och därmed defekta, och närmast osynliga i samhället.

En annan stor bild föreställer hennes son, som har Downs syndrom. Han lyfter tyngder på 1000, nej 9000! kilo hur lätt som helst.

Tekniken Silja Puranen använder är fotografier, de flesta av henne själv, som hon bearbetar på datorn och sedan överför, genom så kallad transferteknik med hjälp av ett strykjärn, på slitna mattor, filtar och täcken som hon hittat på vindar och loppmarknader. Valet av bakgrund är noggrann, precis som samhälle och individ hänger samman.

En bild föreställer en skäggig dam med tre ben.

- Det är nog min mest självbiografiska bild, säger hon.

Annars ser hon bilderna på sig själv som vilket råmaterial som helst som hon sedan bearbetar.

Somliga kanske kan uppfatta det som stötande att dessa tio stora, väldigt vackra konstverk visar all denna ofullkomlighet. Men jag ser det som en styrka att bakom dessa bilder, där hästarna avbildas i naturlig storlek, finns denna nötta, och bortsorterade grund.

Besökaren på Hälsinglands museum kan också se en tydlig röd tråd genom alla de aktuella utställningarna, från bottenvåningens Lika och Unika, med samma tema som Silja Puranens utställning, och så slöjdutställningen Tolv format längst upp i byggnaden.

Men det är Silja Puranen som skapar en helhet av delarna.