När Eva Hillströms som 27-åring bröt upp från Hälsingland var målet att se stora världen. Så blev det inte. Inte ens i närheten faktiskt. Det blev nästan tvärtom.
– Den stora omställningen i början var att bo på en så liten ort, här bor bara runt hundra personer, säger Eva Hillströms på telefon från bondgården Tjörn där hon och sambon Snorri lever och driver fårfarm.
I det lilla samhället på södra Island, nio mil öster om huvudstaden Reykjavik, finns bensinmack, skola och bank…
– …och inte så värst mycket mer än så. Närmsta lite större samhälle är Selfoss, fyra och en halv mil bort. Det är ungefär lika stort som Edsbyn och där finns det mesta man behöver, som post och större livsmedelsaffärer. Det brukar bli ett par vändor i veckan dit, berättar Eva.

Att hennes storstilade planer om att se världen ändrades så hastigt och lustigt den där hösten 1996 berodde, som ni redan förstått, på att Eva träffade sin blivande sambo, fåraherden Snorri Guðjónsson. Att bli fårfarmare och bonde på den isländska landsbygden ingick definitivt inte i de ursprungliga planerna, men varför inte, tänkte Eva. Att i ett svep byta både land och livsstil är något som kräver sin kvinna, men Eva tog steget. Det har hon aldrig ångrat.
– Jag blev bonde på ett bananskal, kan man säga, skrattar Eva. Det var inget jag räknat med direkt, men oj vad jag har lärt mig mycket på de senaste tretton åren! Inget av det jag jobbar med här på Island har jag gjort i Sverige, allt har varit helt nya erfarenheter. Det är faktiskt något av det bästa med tiden här, att jag lärt mig så oerhört mycket nytt.

På Tjörn bor förutom Eva, Snorri och dennes son Stefán även Snorris bror Gunnar med familj och brödernas föräldrar, Erna och Guðjón. Sedan ska man förstås inte glömma de 130 fåren, för tillfället med tillhörande alldeles bedårande lamm, ett antal hästar och tre hundar. Att sköta en sån verksamhet ger inte tid till så särdeles mycket mer, kan man tro. Men det är fel. Både Eva och Snorri ”säsongsarbetar” som busschaufförer, med ansvar för skolskjutsarna på orten. Två bussar köptes in häromåret och nu är det full fart på skolskjutsandet, varje vardag.
– Nästa år blir det lite mer lönsamt också, för då betalar vi inte av på bussarna längre, säger Eva.
Livet på Island innebär, som ni förstått, en hel del arbete. Just ”arbetsam” är ett ord Eva tycker stämmer bra in på en typisk islänning.
– Ja, de flesta jobbar långa arbetsdagar här. Många har fler än ett jobb också, och så är det väldigt vanligt att man även engagerar sig i någon förening efter jobbet. Det är väl den största skillnaden mellan islänningar och svenskar, kan jag tycka. Man jobbar mer här, och är nöjd med det. I Sverige är det mer som att man åker hem efter jobbet, och sen är ledig. Här är jobbet en större del av livet. Lite ovant för mig, som är lite lat och gärna bara sitter och slappar… (skratt)

Under sin tid på Island tycker dock Eva att hon märkt av en viss attitydförändring hos det arbetsamma folket. Delvis på grund av den världsomspännande finanskrisen, som satt djupa spår i det isländska samhället, men det är inte hela förklaringen tror Eva.
– Nu när krisen har slagit ner har det blivit mycket mera arbetslöshet här. Islänningen är ju fortfarande en arbetsmyra, men i och med att företagen går sämre har de kortat ner arbetstiden på många ställen för att slippa säga upp folk. Så många har fått mer fritid helt ofrivilligt. Fast ändå verkar folk ha börjat fatta att det är helt okej att slappna av och att livet inte bara ska bestå av arbete. Islänningarna är på väg att bli lite mer som mig, säger Eva och skrattar igen innan hon fortsätter:
– Jag har i alla fall blivit mer som dom, det är tydligt. Om jag inte gör något nyttigt så får jag direkt lite dåligt samvete… Men ibland, vissa dagar, då lyssnar jag bara på mig själv och gör som jag känner.

I övrigt tycker Eva att svenskar och islänningar inte står alls långt ifrån varandra i fråga om kynne och sätt att vara.
– Ja, det är inga större skillnader. Vi är rätt så lika.
Den isländska naturen, som Eva har förmånen att få bo mitt i, är omtalad och mytiskt vacker. För dem som läst BollnäsNytt tidigare är det ingen nyhet att Eva Hillströms i sina återkommande krönikor i tidningen, där hon behandlar livet på Island, fascineras av den karga skönheten som landskapet på ön erbjuder.
– Jag älskar västra och södra Island, här är så oerhört vackert.

För den som planerar en semester på Island så rekommenderar Eva att vistelsen inleds med ett besök och ett bad Den blå lagunen, som ligger mitt emellan flygplatsen Keflavik och Reykjavik.
– Den varma källan där håller en temperatur på fyrtio grader och innehåller massor av mineraler som är bra för huden, vattnet ser nästan ut som minimjölk… Om man börjar sin semester där får man en jättebra och avslappnande start. Jag tycker mycket om att åka dit.
Att testa rutten ”Den gyllene triangeln” är också något Eva tipsar om. Där får man se Gullfoss – Islands största vattenfall, Geysir-källorna som sprutar 30 meter upp i luften och den gamla mötesplatsen Thingvellir.
Men ibland kan inte ens den andtagande naturen, de varma källorna och kärleken till Snorri hindra en gnagande hemlängtan, som stundtals är svår, erkänner Eva.
– Ja, det går i vågor hela tiden. Jag längtar hem till vänner och släkt, det kan vara lite jobbigt ibland, men oftast går det bra.
Säger Eva Hillströms, hälsingetjejen som blev isländsk bonde på ett bananskal.