Färden tar lite mer än 20 minuter. I en dalgång på ett risfält möts helikoptern av en stor folksamling. Ryktet har gått.

Det ska landa en helikopter.

I Nepal har kvinnorna ingen rösträtt. De är inte ens myndiga. En kvinna måste alltid ha sin mans, sin pappas eller sin brors underskrift. Arvsrätt är inte att tala om.

Analfabetismen är skyhög. Och bland kvinnor ännu högre eftersom tjejerna inte får gå till skolan. Kastsystemet, som visserligen är avskaffat, gör det ännu svårare för kvinnorna.

Det var nästan 10 år sedan den helikoptern lyfte från Kathmandus flygplats. Men i Nepal har situationen för kvinnor knappast förbättrats.

Resan gav mig perspektiv på frågan om rättigheter mellan kvinnor och män.

Idag fyller internationella kvinnodagen 100 år. Lite trist att den fortfarande behövs. Men det finns mycket kvar i göra för lika rättigheter mellan män och kvinnor.

Både i världen och hemma i Sverige.

Det har dock blivit bättre under de senaste 100 åren. Mycket bättre.

I dag visar rankningar som till exempel Gender Gap Index från World Economic Forum att Sverige ligger i världstoppen när det gäller jämställdhet. Samtidigt finns det stora utmaningar kvar.

I Sverige handlar debatten inför internationella kvinnodagen framförallt om kvinnors representation i näringslivet. Eller snarare brist på representation. Enligt en granskning gjord av tidningen Veckans Affärer i veckan som gick finns det fortfarande 113 bolag på Stockholmsbörsen utan en enda kvinna i ledningsgruppen och 15 bolag med bara män i styrelsen, av 254 bolag. Det kan knappast kallas för framsteg.

Kvotering till börsbolagens styrelser, enligt norsk framgångsmodell, har diskuterats. Och mött på hårt motstånd. Tråkigt.

En annan intressant jämställdhetsfråga är den senaste tidens debatt om Rut-avdraget, eller pigavdraget som motståndarna kallar det.

Visserligen säger alla politiker att det inte handlar om jämställdhet - utan om jobben. Men intensiteten i debatten kommer sig av rent ideologiska själ. Att städa hemma hos någon annan för betalning ses inte av vänstern som bra arbeten. Och det är kvinnor som kritiserar kvinnor.

Det hinner hända mycket på hundra år.

Men det har inte hänt tillräckligt för att avskaffa internationella kvinnodagen.

Speciellt inte om man vidgar vyerna lite.

De ungdomar som deltog i diskussionerna i tälten på risfältet i Nepal har all anledning att vilja behålla dagen. För dem behövs den säkert i ytterligare 100 år.

Och även i Sverige, där vi kommit långt med de grundläggande rättigheterna mellan könen, finns det mycket kvar att göra.

Kvotering till bolagsstyrelser hade varit en välkommen present på den hundrade kvinnodagen.