Så skulle socialstyrelsens förslag till nya direktiv för kommunerna kunna tolkas. Behoven, inte bemanningen, ska styra vilken omsorg de dementa får.

Det är naturligtvis med den senaste tidens frekventa larm om vanvård för ögonen som socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm nu tar till orda.

En tillsyn av 94 demensboenden 2010 runt om i landet visade att bemanningen inte kan tillgodose de äldres trygghet och säkerhet nattetid.

Vidare visade en annan inspektion av 169 särskilda boenden under 2011 att "det ofta är bemanningen och inte de äldres dygnsrytm och vanor som får styra när de får duscha, äta, gå ut eller lägga sig."

Därför föreslår nu socialstyrelsen att varje socialnämnd, i varje kommun, sätter sig ned och räknar vad varje enskild dement kan tänkas behöva för insatser.

Förslaget går till och med så långt att "socialnämnden ska regelbundet följa upp hur varje enskild person har det och om personalen räcker till."

Fördelen med ett sådant direktiv är naturligtvis att ansvaret inte kan avtalas bort med hänvisning till att det inte finns insyn i privata vårdföretag.

Men, är det realistiskt? Är det rimligt att socialstyrelsen skickar ut direktiv som kräver en enorm kontrollapparat och säkerligen en stor mängd nyanställningar inom äldreomsorgen?

Visst, men vem ska betala? Kommunerna själva säger generaldirektören, annars följer de inte socialtjänstlagen.

Trots att forskare i decennier varnat för den åldringspuckel som flertalet kommuner kommer att nå inom en tioårsperiod, verkar de flesta bli tagna på sängen.

Beredskapen är inte tillräcklig i vare sig nybyggda äldreboenden, eller i utbildad personal.

När moderata riksdagsmän besökt 40 äldreboenden i Gävleborgs län utkristalliseras mycket konkreta behov: Bättre mat och mindre stressad personal.

Rapporten visar att fortfarande dras äldreomsorgen med så kallad delade turer: Det betyder att du jobbar mellan 07.00-12.00, är ledig några timmar och så går du på vid 16.00 igen.

På så sätt kan ett och samma vårdbiträde jobba både morgon och kvällsskift och vara ledig några timmar mitt på dagen. När det är som minst att göra. Dessutom jobbar de oftast varannan helg till en inte alltför generös lön.

På så sätt utnyttjas personalen maximalt på ett ganska cyniskt sätt. Jobbet blir oattraktivt och omodernt. Det är väl möjligtvis endast busschaufförer som har kvar denna föråldrade schemaläggning.

Att peka med hela kontrollapparaten, som socialstyrelsen gör, ser snarare ut som ett försök att visa handlingskraft inför en regering som besväras av vanvårdslarmen.

Än att ha personalens och de gamla och sjukas bästa för ögonen.

Om de som jobbar på golvet säger att kvalitet inte alltid nås med fler händer, utan snarare med höjd kompetens, då ska myndigheten lyssna.

Om de äldres aptit blir bättre av hemlagad mat på plats, då ska kommunerna lyssna.

Och om personalen konstaterar att med färre läkemedel mår de gamla bättre och risken för fallolyckor minskar drastiskt, då ska chefer och läkare lyssna.