Det måste bli ett slut på mäns våld mot kvinnor
Hennes sambo satt över henne och slog henne i ansiktet. Han sparkade henne. Han hotade att stycka henne och drog åt med handduken runt hennes hals.
Kvinnan misshandlades gång på gång. Ändå levde hon med sin misshandlande sambo utan att anmäla. Hon berättade inte ens för andra.
Relaterat
Hennes önskan var att leva ett bra liv med honom. Och denna dröm förträngde insikten om att hon levde under terror.
Inte förrän mannen misshandlade henne utomhus på väg hem från en fest blev han anmäld. Av någon annan. Av någon som hörde och såg misshandeln och kallade på polis.
Anneli Clementes rättegångsreportage i lördagens tidning ger en kuslig bild av en verklighet som de flesta av oss lyckligtvis bara läser om. Men oerhört många kvinnor och barn upplever denna verklighet inpå bara skinnet.
Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, gjordes 29 972 anmälningar av misshandel förra året. Det är 82 fall varje dag. Varje dag. Året runt. Och de allra flesta som misshandlar står i en nära relation till kvinnan.
Det kan vara många fler. Mörkertalen är stora. Brå räknar med att bara vart femte fall av misshandel mot kvinnor anmäls.
Och i genomsnitt dödas 17 kvinnor per år av sin nuvarande eller före detta make, sambo eller pojkvän.
En kuslig och grym statistik.
I många fall blir också barnen inblandade. Enligt Rädda Barnen tvingas ungefär vart tionde barn se hur deras mamma misshandlas. Det innebär omkring 200 000 barn i Sverige.
Och detta pågår år efter år. Oavsett vilken regering som för tillfället styr landet.
I somras gjorde Dagens Nyheter en sammanställning som visar att sedan alliansregeringen kom till makten har mer pengar än någonsin satsats på att jobba mot mäns våld mot kvinnor. Ändå syns inga tecken på att våldet har minskat.
Brå har utvärderat den nationella handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor som pågick mellan åren 2007 och 2010 och som kostade en halv miljard kronor. Brå konstaterar att det är "en mängd aktiviteter", men "effekterna för målgrupperna, i form av mindre utsatthet för våld, är mer osäkra".
Det finns mycket statistik över mäns våld mot kvinnor och många skildringar. När det däremot gäller synpunkter på vad som kan göras för att motverka mäns våld mot kvinnor verkar samhället stå mer handfallet.
Kanske därför som så lite händer med statistiken. Den ser ungefär lika ut år efter år. Men det måste snarast bli ett trendbrott.
För att få mer kunskap om våld i nära relationer har regeringen uppdragit åt Brå att utvidga sin nationella trygghetsundersökning. Det är bra. Om det leder till att våldet minskar.
En orsak till att det är så svårt att påverka den här typen av brottslighet är, att den oftast sker innanför hemmets väggar där brottsoffer och misshandlare ofta står i en nära relation med varandra, och att förövaren kan vara vilken "skötsam Svensson" som helst.
Den misshandlade tvekar i det längsta att anmäla och hoppas att allt ska bli bra igen. När det till sist blir en anmälan brister det ofta i samverkan mellan olika myndigheter. Kvinnan får inte det stöd som hon behöver. Och den misshandlande mannen får inte den rehabilitering som är nödvändig.
Det behövs ökad kunskap om våld, hot och trakasserier i nära relationer, bättre samverkan mellan myndigheter, mer stöd till kvinno- och mansjourer och till dem som jobbar med manliga förebilder och pappagrupper.
Det behövs också ett långsiktigt förebyggande arbete på många olika fronter med att förändra attityder mot våld i olika former.
Dessutom behöver alla goda krafter samverka och ha modet att blanda sig i och stödja när man anar eller ser att någon i ens närhet är utsatt.
Hälsingland
