Det bästa och sämsta hos mänskligheten
För flera år sedan blev jag hejdad av en tjej i min ålder, som bad om att få låna min mobiltelefon eftersom hon hade glömt sin och behövde ringa ett kort samtal. Jag tvekade. Inte för de fåtal kronor som samtalet skulle kosta, utan för att jag fruktade att hon, så fort jag hade gett henne telefonen, skulle springa därifrån.
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Då skulle jag stå där och känna mig dum och lättlurad – förvirrad, förbannad och mobillös. Den känslan hade svidit mycket mer än den ekonomiska förlusten och jag hade dragit mig för att berätta om händelsen, eftersom jag inte velat att folk skulle få veta hur blåögd jag är. Och det vet de som stjäl.
Det är delvis det som gör mig förbannad när jag läser om de båda männen som har lurat och bestulit äldre människor i hela Sverige, bland annat i Hudiksvall. Ett brott är alltid ett brott och en stöld är alltid en stöld. Men precis som det finns grader i helvetet finns det brott och stölder som berör mer än andra och det här är definitivt ett sådant fall. Inte för att männen har varit våldsamma eller hotfulla, utan för att de har vädjat till det bästa hos människan – medmänsklighet – och belönat det med det sämsta: falskhet.
Dessutom var upplägget syniskt. Den ena har ringt upp en äldre människa och utgett sig för att vara ett förkylt barnbarn som ber om ett snabbt och kort lån för att kunna köpa en bil. Därefter har den andre – "bilförsäljaren" – kommit hem till mormor/farmor och hämtat pengar och/eller smycken. Ett halvår senare, och över en miljon kronor rikare, har de lyckats lura 37 personer, de flesta kvinnor, på mellan 80 och 100 år.
Det är naturligtvis fruktansvärt att människor har blivit av med arvegods och besparingar – saker och pengar de troligtvis aldrig ser röken av igen. Men för många är nog känslan av att ha gått på en nit värre än den ekonomiska förlusten. I Gefle Dagblad säger 85-åriga "Barbro": "Det var mitt fel, jag får skylla mig själv."
Det är bara att hoppas att hon – och övriga som tänker så – snart kommer på andra tankar. Det är lika lite "Barbros" fel att hon blivit bestulen som det är den unga tjejens fel att hon blivit våldtagen. Skulden vilar naturligtvis helt på förövarna, som skadar både enskilda människor och hela samhället mer än de förstår. Det är sådana som 44- och 47-åringen som gör att man alltid måste vara på sin vakt och inte vågar tro gott om människor man inte känner.
Det är i det samhället man tvekar innan man lånar ut sin mobiltelefon när någon behöver hjälp. Trots det räckte jag över luren till tjejen som ringde sitt samtal, tackade och gav tillbaka telefonen. Det hände alltså ingenting, men det kunde ha hänt. Den här typen av stölder och lurendrejerier kan drabba vem som helst som vill vara snäll och hjälpsam och det finns absolut ingenting att skämmas över när man bara har velat hjälpa sitt barnbarn.
Hälsingland
