Det finns inga säkra kort
I Monty Pythons välkända sketch "Ministry of silly walks" beklagar sig John Cleese över departementets allt skralare budget, som beror på att skattepengarna även måste räcka till skolan, sjukvården, socialtjänsten och försvaret. I Sverige anser vi oss uppenbarligen redan ha tillräckligt med fåniga gångstilar, så här lägger vi krutet på skola, vård, omsorg och lotto.
Relaterat
På Svenska Spels hemsida möts man av: "Ny miljonär var tredje dag. Ta chansen att bli miljonär här och nu!" Samma sida erbjuder bland annat Stryktipset, Måltipset, Oddset, poker och bingo. Spenderar man fredagskvällen på en lokal pub kan man istället låta pengarna försvinna in i en Vegasmaskin ägd av, just det, Svenska Spel – ett statligt bolag som gjorde en vinst på 4,8 miljarder 2010.
Satsningen på spel är alltså inte – till skillnad från fåniga gångstilar – en förlustaffär. Det är tvärt om en riktig vinstmaskin, vilket betyder att bolagets största kassako – Vegasmaskinerna – inte är det. I alla fall inte för dem som spelar på någon av de 6 800 spelautomater som finns runt om i Sverige. I Hälsingland toppar Söderhamns kommun listan med 52 apparater, medan Hudiksvall är en god tvåa med sina 33. Bollnäs har 17 stycken.
Inget ont om att skrapa en lott eller två – vem tycker inte att det är vansinnigt spännande att köpa lotter på basarer och folkfester? – och vill man offra några mynt på Keno (lett å vinne?) är det var och ens ensak. Men är det verkligen statens ansvar att fixa nätpoker och spelmaskiner? Ingår det i välfärdens kärna, som regeringen ofta talar sig så varm över?
Som Svenska Spels uppdrag en gång var tänkt kan svaret vara ja. Då kunde bolaget liknas vid Systembolaget, som infördes eftersom alkohol anses ha för många negativa biverkningar för att kunna släppas fritt, samtidigt som det är alltför efterfrågat för att förbjuda. Den gyllene medelvägen blev att vi får inhandla produkterna i statliga butiker, med reglerade öppettider, och skatta ordentligt.
Så fungerar det inte riktigt i spelvärlden. Svenska Spel ska visserligen motverka spelberoende, men eftersom företaget samtidigt ska "eftersträva en väl utbyggd service såväl i storstad som i glesbygd" och "tillgodose konsumenternas efterfrågan på attraktiv spelverksamhet" är det svårt att dra några exakta gränser. Att ställa in Vegasmaskiner på den lokala pizzerian är utan tvekan service till dem som vill spela på hemorten, men om det ska fungera som Systembolaget skulle ombuden behöva kontrollera spelkunderna och säga stopp och belägg när någon har spelat för mycket.
Samtidigt är många krögare i mindre städer beroende av spelmaskinerna för att få verksamheten att gå runt (Ljusnan 1/8) och om målet är att folk ska spela kontrollerat är det tveksamt om spel ska vara tillåtet på ställen som serverar alkohol, eftersom det påverkar omdömet.
Lösningen för att motverka spelberoende är inte att släppa spelandet fritt, men lösningen stavas inte heller Svenska Spel – inte idag när de som vill kan spela bort hela lönen på valfri nätsida, pokerturnering eller travtävling. Att det skulle vara säkrare att bränna stålarna på Svenska Spels "How the bonus was won" med underrubriken "Välkommen på äventyr i Vilda västern" känns tveksamt.
Å andra sidan är det kanske svenska statens sätt att ta upp kampen med John Cleese. Cowboys i Vilda västern-filmer har i regel rätt fåniga gångstilar.




























