Citatet, som är hämtat från min årsbok i gymnasiet, tillskrivs en av skolans kemilärare. Det var säkert inget fel på hennes undervisning och eftersom hon dessutom var en av författarna till vår kemibok, var hon troligtvis en riktigt skarp kemist. Men om man tror att det bara är naturvetenskapen – med kemi och fysik i spetsen – som förklarar hur världen är uppbyggd, då är man riktigt insnöad bland atomer och molekyler.

Det är ingen slump att de stora grekiska matematikerna även var filosofer. De insåg att allt hör ihop och att världen inte går att dela in likt ämnena på en gymnasieelevs skolschema. Av samma anledning har många utländska ekonomer, ingenjörer och jurister även en examen i ämnen som historia, konstvetenskap och litteratur. Ta Barack Obama – när han började studera juridik vid Harvard hade han redan ett par års samhällsvetenskapliga studier i bagaget.

Den traditionen finns inte i Sverige. Här är man antingen eller och det är ingen tvekan om att vi sätter teknik och medicin före humaniora och samhällsvetenskap. Medan de förstnämnda ses som investeringar för framtiden klassas de sistnämnda inte helt sällan som rena utgifter och i dagsläget är tyvärr ingen förändring i sikte.

I regeringens forskningsproposition, som presenteras i sin helhet i oktober, verkar det främst bli satsningar på naturvetenskap och medicin (i alla fall enligt det som har framkommit hittills). Det kritiseras av tre representanter för Stockholms universitet på DN Debatt (29/7). De, och flera av deras kollegor vid andra universitet, efterlyser mer fokus på humaniora och samhällsvetenskap, vilket de menar är en nödvändighet om Sverige även i framtiden ska vara en ledande forskningsnation.

Det är bara att hålla tummarna för att regeringen lyssnar. Humaniora och samhällsvetenskap är för viktiga områden för att lämnas åt sina öden. De hjälper oss att sätta in våra kunskaper i ett sammanhang och förstå vår samtid, historia och framtid. Det låter kanske flummigt – och i det tekniska Sverige vill vi gärna se mer handfasta användningsområden – men är det någon som tror att vi löser finanskrisen med hjälp av matematiken? Eller handlar det snarare om att kunna mötas och kompromissa, förstå sina grannar och sätta sig in i olika kulturer och ekonomiska situationer?

I en allt mer globaliserad värld – där vi handlar med och reser över hela världen – ökar vikten av humaniora. Artikelförfattarna nämner flera stora områden som behöver utforskas, exempelvis internationell politisk ekonomi, internationella relationer och migrationsfrågor. Framtidens utmaningar handlar även om att hantera internationaliseringens baksidor, som trafficking, och utreda religionens roll och vilka problem främlingsfientlighet kan skapa.

Det här är viktiga frågor som vi kommer att behöva hantera och hur gärna många än vill tro på teknik och kemi, så kan de inte ensamma förklara människors samspel och handlingar. Sådant styrs av samhällsnormer, kultur och religion och till viss del av lagar och ekonomi.

Vi kommer aldrig att kunna lösa internationella problem och konflikter, om vi inte förstår de samhälleliga mekanismerna bakom dem.