Ungdomarna är i 14-17 års ålder när de, efter ofta en mycket strapatsrik resa, anländer till Sverige/Hudiksvall.

Att klara en resa, som kan ha tagit många månader i anspråk, visar att dessa ungdomar besitter stor handlingskraft, kreativitet, flexibilitet och social kompetens. Utan dessa förmågor dukar man under på vägen, vilket blir ödet för en stor grupp av de ungdomar som flyr brutalitet och omänskliga förhållanden i sitt hemland.

När skall vi i Sverige/Hudiksvall förstå att vi har dragit en stor vinstlott genom den grupp elitungdomar som slutligen lyckas ta sig till oss?

Det är dags att göra en reflektion över hur vi i Hudiksvall hittills varit medvandrare till dessa ungdomar in i vuxenlivet.

Att vi inte förstått vilken grupp vi har att göra med är uppenbart när det för dessa resursstarka ungdomar upprättas vårdplaner. Vad är det som skall vårdas/behandlas? Behandla brukar man göra med det som är sjukt/felaktigt.

På socialkontoret använder samma språkbruk och intervjuformulär som till ungdomar som hamnat snett i tillvaron. Det är kränkande för en aktiv snart 18-årig pojke att bli banaliserad genom att man skriftligen sätter som mål att han skall lära sig att sköta sin personliga hygien.

Ett annat mål som sätts upp är att ungdomarna skall få stöd i att hitta ett nytt socialt nätverk – bra! Hur rimmar dessa ambitioner med andra aktörer inom kommunen? I gymnasieskolan har all undervisning hittills varit totalt segregerad – inte ens gymnastik har skett i integrerad form.

Till hösten planeras glädjande nog integrerad undervisning, men då tillsammans med ungdomar som på grund av olika problem inte klarat grundskolan. I en av socialtjänstens utredningar står det att vederbörande skall ha tillgång till goda förebilder för att få en positiv utveckling. Integrering med skoltrötta ungdomar underlättar knappast en sådan målsättning.

I sommar har ungdomarna – liksom väldigt många tonåringar i Hudiksvall – fått kommunalt hänvisade sommarjobb, vilket uppskattats mycket. Men hur har ansvariga tänkt att ungdomar skall kunna mötas och få utbyte av varandra, när invandrarungdomar sätts på en arbetsplats och övriga sommararbetande ungdomar på andra arbetsplatser? Olika aktörer i vår kommun underlättar inte socialkontorets mål att bygga sociala nätverk.

För att Hudiksvall skall lyckas att bli Sveriges bästa kommun att bo och verka i för nyanlända ungdomar behöver alla olika aktörer sätta på sig helt andra glasögon. Unga människor formas efter vilka förväntningar man får på sig. Genom att problematisera förhindrar vi en positiv utveckling.

Margareta Sidenvall

Kristdemokraterna