Det är en gråmulen kall novemberdag när vinnaren i fototävlingen blir uppvaktad med blommor och Budapestrulle. Just en sån här dag känns det som en ganska bra idé att ta fram något som påminner om sommaren. Över kaffe och tårta berättar Bengt Olof om känslan han ville bevara från badstranden.

– Vi brukar alltid komma sent när vi kommer till Hölik, jag och min fru Sabine, det är hon som är i förgrunden på bilden. När man ligger där på eftermiddagen och folk lämnar stranden och ljuden avtar och man hör havet, man bara ligger där och låter ljuden passera – det är väldigt avslappnat.

Bengt Olof är faktiskt veteran i fototävlingssammanhang. I år är det 50 år sedan han vann förra gången. Då var han fjorton och hade lämnat in en bild på sin bror till en tävling i den lokala fotoaffären i Midsommarkransen där han växte upp. En dag såg han bilden i butikens skyltfönster och förstod att han hade vunnit.

– Pappa fotograferade mycket när jag var liten och framkallade hemma i badrummet. Det var nog det som gjorde mig intresserad av att fotografera. När jag var fjorton jobbade jag extra som springschas på Metro, en mataffär i Midsommarkransen. För pengarna köpte jag min först kamera, en Aires, det var en Leica-kopia.

Bengt Olov berättar att han alltid har tyckt bättre om att titta på bilder än att läsa. När vi frågar hur hans intresse för fotografering kommit till uttryck under de femtio år som gått mellan det första och det andra fototävlingspriset bjuder han på dagens överraskning:

– När jag var i 20-årsåldern gick jag tre år på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm.

Christer Strömholm är en legendar i svenska fotokretsar och hans fotoskola har samma status. Undra på att man hajar till vid ett sånt avslöjande. Men Bengt Olof har en avslappnad syn på sin karriär som fotograf.

– Jag jobbade en sommar på Aftonbladet, men sedan har jag gjort annat.

Själva fotograferandet däremot tar han på allvar.

– Det gäller att fånga ett ögonblick, att trycka på knappen vid rätt tidpunkt. Och så måste man känna sig inspirerad. Det är en livsuppgift att fotografera. När man tar en bild är man nära sin egen känsla, och det kan ju ingen kritisera.

När ni läser det här ligger Bengt Olof vid havet igen. Nej, inte på Hölik. Resechecken han fick som pris för vinnarbilden har tagit honom ända till indiska Goas vidsträckta sandstränder.