Inte så bra, tyckte Monica Svensson och kontaktade kommunen. Det var för cirka tre veckor sedan. På torsdagsmorgonen körde Hans Borvall in i jättebjörnlokornas land med sin grävmaskin. Strategin: Att krossa och kväva lokorna. Och nu är de borta - eller i alla fall djupt nedtryckta i marken. Där gör de ingen skada.

Per Molin är mark- och exploateringsingenjör på tekniska förvaltningen tackar för tipset och är nöjd med resultatet. Men han vet att åtgärden måste upprepas, kanske i flera år, innan jättebjörnlokorna är borta för gott. Jättebjörnlokan överlever nämligen det mesta. Varje planta ger ifrån sig cirka 50 000 frön som kan ligga i jorden och vänta på att gro i uppemot 10 år.

Ett antal kommuner, främst i södra Sverige, har bekämpningsplaner för jättebjörnlokan. Ingen av hälsingekommunerna har någon sådan plan.

Länsstyrelsen har heller ingen åtgärdsplan. Peter Ståhl, biolog vid länsstyrelsen:

- Nej, inte för närvarande. Men det kan ju bli aktuellt att ta fram en som riktar sig mot så kallade invasiva - invaderande - växter.

Under torsdagen avlägsnades även ett mindre antal jättebjörnlokor i gamla sjukhusets park. De jättebjörnlokorna växte i riskabel närhet av Nyhedsbackens förskola.

Kommuner som fightas mot jättebjörnlokan har "larmnummer" på sina hemsidor. Dit rapporteras observationer av jättebjörnlokor på respektive kommuns mark

- Vore kanske något för oss att ta efter, säger Per Molin och får medhåll av miljöinspektören Elisabeth Walldén.