Fluren fick en andra chans
När Katarina Wådell kom till Fluren var det en öde och igenvuxen by. Ändå såg hon möjligheter. Tillsammans med sin man har hon återskapat gamla miljöer och gett nytt liv till byn.
Relaterat
Fluren känns som en by ute i ingenstans; men det håller inte Katarina Wådell med om. Hon beskriver det som ett hjärta i Hälsingland. Det är också en trakt som andas historia.
– När du åker hit från Simeå passerar du bördiga åkrar, djupa skogar, rester från svedjefinnar och tidiga skogsindustrin, gamla fäbodsmarker och Hälsingegårdar, säger hon.
Första gången Katarina kom till dit var år 1964 som ung och nyförlovad med Tor Wådell. Tors pappa hade tidigare drivit sågen i byn. Nu var den nerlagd, byn var övergiven och slyn växte hög.
– Jag är en person med många idéer och ser alltid möjligheter vart än jag kommer, så jag fäste mig inte så mycket vid det utan blev i stället begeistrad, berättar hon.
För 20 år köpte hon och Tor ut den övriga släkten ur Fluren och tog över en stor del av byn. Det blev startskottet på ett jätteprojekt. Katarina började röja upp gamla igenväxta ängsmarker och Storhuset som det kallas renoverades.
När det var klart började byn att växa. Först tog Katarina sig an en kvarn som stod och förföll i vid Råsjö och i rask takt blev det fler byggnader. Bagarstugan byggdes året efter och snart blev det en vävstuga bredvid. På andra sidan vägen har det också hänt saker. Här finns till exempel ett garage med veteranbilar, en handelsbod och en biograf.
Långsamt har Fluren alltså blivit ett museum, men också fått nytt liv. Området är privat, men ett par gånger om året har Katarina visningar för allmänheten och Fluren har till och med en egen hemsida.
– Alla som känner att de hör hit är välkomna, men vi vill inte vara en turistattraktion, säger Katarina Wådell.
Hälsingland
