Familjen - Marie och döttrarna Signe, Sally och Selma - är ute på vift då Anders angör släktgården i Röste vid halv två-snåret på torsdagseftermiddan.

Men pappa John är hemma. Och brorsan Lars. Det blir lite kramande män emellan och John säger att han rensat jordgubbar - åtta liter, faktiskt - och nu ska det ätas.

- Det har varit fantastiska dagar, säger Anders. Det här är mer än 91 mil på cykel, det är en inre resa också. Man hinner gå igenom livet några gånger.

Anders startade sin maratontripp den 15 juni, en tisdag. Han har cyklat alla dagar utom en. I lördags vräkte regnet ner över Vilhelmina.

- Då tog jag tog ledigt. Och tittade på bröllopet och VM-fotbollen istället, det var inte så dumt. Men alla andra (nio) dagar har jag varit på väg.

Anders Nygårds och hans fru Marie - från Rengsjö - flyttade till Jokkmokk för femton år sedan. Kommunen sökte både ekonomichef och kostchef. Paret sökte och fick jobben och i dag är Anders Nygårds högste tjänsteman i kommunen.

- Vi sa att vi skulle stanna två-tre år. Nu vet vi inte hur det blir. Vi kanske blir kvar.

Anders har klarat sig helt från allt vad incidenter heter och sovit (gott!) i småstugor och på vandrarhem, käkat många Statoil-korvar och stannat till på lunchhak. Och så har han druckit - massor.

En gång, i slutet av fyrtiotalet efter kriget, satte sig pappa John och en kompis på tåget till Trondheim. Cyklarna var med och från Trondheim blev det Gudbrandsdalen söderut, Lillehammer, Dalarna och sen Röste.

Det var Johns resa.

Nu har Anders gjort sin.