Blogg - publik

• Prenumeration

  • Prenumerera på inlägg

• Sök i bloggen

  Sök

• Arkiv

  - Alla månader - maj 2012 april 2012 mars 2012 februari 2012 januari 2012 november 2011 oktober 2011 september 2011 augusti 2011 juli 2011 juni 2011 maj 2011 april 2011 mars 2011 februari 2011 januari 2011 november 2010 oktober 2010 september 2010 augusti 2010 juli 2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 november 2009 oktober 2009 september 2009 augusti 2009 juli 2009 juni 2009 maj 2009 april 2009 mars 2009

Blogginlägg

1. Privatlivet viktigast i spretig intrig
   Så fick jag ut dagens fjärde recension. Nu dröjer det nog några dagar innan jag läst klart nästa roman.
   
   Elly Griffiths: Känslan av död (översättning: Gunilla Roos). Minotaur.
   
   Det finns många ingredienser i Elly Griffiths senaste roman om arkeologen Ruth Galloway.
   Medeltidsbiskopen i kistan som ska öppnas visar sig vara kvinna. Det privata museet utsätts för påtryckningar för att lämna tillbaka ben efter döda infödda australier. Den döde intendenter har tydligen fått hotbrev. Ägaren till museet driver en hästgård med familjeintriger. Polisen söker efter en knarkliga.
   Det blir lite väl spretigt och inte särskilt spännande.
   Tyngdpunkten ligger trots allt på Ruths privatliv, den tvååriga dottern och fick med den gifte polisen Nelson som plågas av att inte få träffa sin dotter, Ruth som vågar ge sig in i en ny relation.
   Förklaringen till intendentens död och den sjukdom Nelson drabbas av känns lite som ett antiklimax, men ändå kreativt och lite överraskande.
   
   • • Joakim Westlund
     • 15 maj 2012 15:24
     • Taggar: deckartips,engelska,brittisk,historia,utomeuropeisk,landsbygd,romantik
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

2. Originalitet som fängslar
   Det här är dagens tredje recension. Jag har ytterligare en färdigläst roman på lager att skriva om...
   
   Mark Billingham: Så gott som död (översättning: Gunilla Roos). Minotaur.
   
   Jag gillar inte alla Mark Billinghams böcker lika mycket, men några av hans intriger innehåller ett litet men intensivt stänk av originalitet och har en speciell förmåga att fånga mig.
   Det gäller även för den senaste romanen på svenska. Det handlar också om en närvaro i berättandet som gör stora gester överflödiga
   I inledningen tar en pakistansk kioskägare gisslan för att kräva att författarens polishuvudperson Tom Thorne åter utreder sonens död på ett ungdomsfängelse. Pappan vägrar acceptera att hans son tog livet av sig.
   Egentligen händer inte så mycket konkret under de första 100-150 sidorna, men detaljer och nyanser håller mitt intresse vid liv och det blir aldrig långtråkigt.
   Författaren tappar aldrig greppen om sin berättelse utan slutför den på ett kunnigt sätt, även om det blir lite tomgång mot slutet.
   Thorne börjar upptäcka att något inte stämmer. Pojken har blivit mördad, men sanningen är förmodligen inte den pappan vill höra, eftersom det finns kopplingar till homosexualitet.
   
   • • Joakim Westlund
     • 15 maj 2012 13:52
     • Taggar: deckartips,engelska,brittisk,ungdomar,utomeuropeisk
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

3. Väl sammanknutet men inte klockrent
   Här kommer dagens andra recension. Inom kort ska det kunna komma åtminstone två till
   
   Annika Sjögren: Allt vad marken gömmer. Ordfront.
   
   Jag irriteras till en början av ett torftigt och dött redovisande språk, men snart fångar berättelsen mig och jag lägger inte längre märke till språket.
   Det här är Annika Sjögrens fjärde kriminalroman i Härnösandsmiljö. Hon har en ambition att ligga nära ”vanlig” skönlitteratur. Här är det inga poliser eller andra deckargåtelösare som kommer tillbaka från bok till bok och står i centrum.
   Som tidigare berättar Annika Sjögren parallellt om flera personer och lyckas knyta samman allt på slutet, även om föreningen inte är så klockren och ger ”dynamiska effekter”.
   Visst är det en kriminalroman. Ett dött spädbarn som grävdes ner på 60-talet spelar en roll. En småbarnsmamma påminns om sina vilda tonår och utsätts för hot. Homosexualitet spelar en viss roll, men om jag berättar mer om de nutida morden i boken förstör jag för mycket av spänningen.
   Romaner som följer möjliga och skyldiga mördare brukar ofta skildra mer eller mindre konstaterad psykisk sjukdom. Att komma nära människor med en snedvriden verklighetsuppfattning och inte kunna gripa in, tycker jag känns lite obehagligt.
   
   • • Joakim Westlund
     • 15 maj 2012 13:34
     • Taggar: deckartips,svenska,norrland.barn,historia
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

4. För lite finess för action
   Nu lägger jag ut två färdigskrivna recensioner, så får vi se om jag hinner skriva klar någon mer efter det. Jag har ytterligare två böcker färdiglästa.
   
   Helene Tursten: I skydd av skuggorna. Piratförlaget.
   
   Filmatiseringar av svenska deckar brukar inte få höga betyg, men när det gäller Irene Huss-böckerna tycker jag filmerna är bättre.
   Vårens nya roman kom tydligen först på film. Även om jag inte sett den kan jag tänka mig att filmen är bättre än boken.
   Det handlar om en uppgörelse mellan kriminella motorcykelgäng i Göteborg och det blir inte så intressant att få veta vem som mördade. Den här berättelsen bygger mest på action, men då krävs ett bättre språk och en bättre berättarteknik för att det ska bli medryckande.
   Ekonomiska hotelser mot krogbranschen ingår i kriminaliteten och familjen Huss blir som i tidigare böcker själva indragna eftersom Irenes man Krister alldeles nyss köpt krogen han varit anställd på. Det ofta använda greppet att utsätta huvudpersonen och hennes nära för fara hjälper till att höja spänningen en del.
   
   • • Joakim Westlund
     • 15 maj 2012 13:30
     • Taggar: deckartips,svenska,västsverige,nöjesvärlden
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

5. Tunn spökhistoria
   Så där, ja. När jag väl fick lite tid över gick det snabbt att tycka till om de fem deckare jag läst på senare tid. Här kommer dagens sista recension.
   
   Amanda Hellberg: Tistelblomman. Forum.
   
   Amanda Hellberg har skrivit sin tredje spökhistoria om den unga kvinnan Maja Grå. Det är den andra jag läser och förra årets tyckte jag rätt bra om, även om jag inte är någon älskare av det övernaturliga. Trots att jag tyckte en del trådar fick hänga i luften var mysteriet kring hennes mammas död en innehållsrik och spännande intrig.
   Årets berättelse känns tunnare. Maja och hennes pojkvän flyttar in i ett avsides beläget hus i Skottland. Redan från början förstår vi att det spökar där. Folket i bygden vågar sig inte närheten av huset, åtminstone inte efter mörkrets intåg.
   Huset har stod tomt länge, ända sedan en skådespelarinna och hennes son, uppenbarligen ett odjur, bodde där. Är det de två som spökar?
   Det mesta går på tomgång fram till en kort, intensiv och dramatisk upplösning.
   
   • • Joakim Westlund
     • 20 apr 2012 15:59
     • Taggar: deckartips,svenska,religion,brittisk,skottland,landsbygd
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)