Deras argumentation kallar hon för påhopp på jägarkåren. "Det som nu främst hotar vargen är en dålig folklig förankring." Utan acceptans hos lokalbefolkningen kommer vargen inte att överleva. Enda sättet att uppnå denna acceptans är att begränsa antalet vargar hävdar hon.

Min uppfattning är att det som kan öka acceptansen av en art är ökade kunskaper om arten och i det här fallet ökade erfarenheter av möten med varg. Vid sidan om kunskap och erfarenhet så spelar också etiska överväganden en stor roll.

Hoten representeras dels av den okunskap som genererar fördomar och hets mot varg och andra rovdjur, dels av de människor som känner sina särintressen hotade och på den grunden bedriver en osaklig lobbyverksamhet gentemot varg och andra rovdjur. Bland jägare finns en vanlig och öppet uttryckt uppmaning till brott via attityden skjut, gräv och tig. Jaktbrott är inte ovanliga.

En ledarskribent med de möjligheter till påverkan på den allmänna opinionen som den mediala maktpositionen medger har ett särskilt stort ansvar. Aktuell ledare har därför lett till en rad frågor hos mig. Vilken kunskap har du Åsa om vargen som art? Vad vet du om vargens funktion i de ekosystem i vilka den ingår? Vad vet du om samspelet mellan olika ekosystem inom ett vargrevir?

Har vargen ett egenvärde och rätt till existens inom sina naturliga livsmiljöer? Kan åsikter framförda utan stöd i fakta bidra till att sprida fördomar och minska toleransen av en art? Var finns den kritiska hållningen till jägarna och deras lobbyverksamhet? Följande försäkringsstatistik bör väcka till reflektion när det gäller vad som är största hoten mot våra hundar.

Antal dödade och skadade hundar under perioden 2000-2006 enligt Agria Djurförsäkring: Trafik 7238st, Vådaskott:135 st, Rovdjur: 84 stycken, Annat vilt: 51 stycken cirka 8 procent av 614 jakthundarna som användes inom vargrevir, och som ingick i en undersökning utförd av Jens Karlsson på Grimsö, dog under jaktåret.

Dödsorsak var följande: Trafik: 0,6 procent, Varg: 0,8 procent, Annan orsak vid jakt: 2,6 procent, Ej jaktrelaterat: 3,9 procent . Summa: 7,9 procent. Två tredjedelar av de i statistiken skadade och dödade hundarna i trafiken är jakthundar.

Då Agria försäkrar cirka 1/3 av hela hundpopulationen, motsvarar det 14 500 trafikdödade och skadade jakthundar under perioden 2000-2006 eller 2400 jakthundar årligen

Den hets mot vargen som vissa jägare har gett uttryck för har i alla fall hos mig rest frågor om jaktens berättigande i vårt samhälle. Bör dödande av vilda djur för nöjes skull vara tillåtet? Bör människor som saknar kunskap om de djur de jagar ha rätt till att utöva sådan jakt?

Per-Olof Åberg

Bollnäs

Ledarredaktionen svarar

Ett orealistiskt krav med 2000 vargar

Naturskyddsföreningen tycker att en livskraftig stam av vargar är cirka 2000 individer. Det är, enligt mitt sätt att se det, ett helt orealistiskt krav. Att gå från dagens dryga 200 till en tiodubbling är inte ett sätt att få vargen att överleva, tvärtom.

Om vargen ska överleva måste den folkliga förankringen öka. Det gör den med en begränsning av antalet vargar.

Per-Olof Åberg tar upp frågan om jaktbrott. Jag kan lova att de kommer att öka om vargarna tiodubblas i de fem varglänen.

De frågor jag tycker är relevanta efter att licensjakten avslutats är inte om det ska vara tillåtet att skjuta vilda djur. Det ser jag snarare som en förutsättning för att alla arter ska kunna överleva.

Snarare ska frågor kring hur jakten genomförs nästa gång diskuteras.

Ska alla jägare utan vana att skjuta varg få delta? Tveksamt om man ser till resultatet. Vilka vargar man skjuter är också viktigt, något som inte begränsades i jakten denna gång.

Det tror jag är viktiga frågor för vargens överlevnad på lång sikt i våra skogar.

Åsa Malmström, ledarskribent