Valsegern är hotad och därmed blir angreppen allt hårdare.

Socialdemokraternas valstrategi bygger på påståendet att Alliansregeringen inte har klarat hanteringen av den ekonomiska krisen. När man börjat få valarbetarna att kunna rabbla ramsan så kommer verkligheten i kapp partistrategerna. Ett socialdemokratiskt skräckscenario börjar framträda. Det är inte osannolikt att vi när valrörelsen kommer ser en sjunkande arbetslöshet och därtill allt fler oberoende bedömare som ger regeringen väl godkänt för sitt sätt att styra skutan genom stormen. Redan nu finns det väljarna ett förtroende för hur regeringen hanterat krisen och ett svagt förtroende för hur vänsterkartellen skulle klarat motsvarande situation. Många ser nog att Lars Ohly som finansminister i en ekonomisk kris är lika klokt som att låta pyromanen bli brandman.

Thunell är trots sin aktningsvärda ålder påfallande historielös. Han beskriver Centerpartiets kritik mot LAS som något ungdomsförbundet nyligen hittat på. Har då glömt 70-talets debatt där Centerpartiet under Fälldin ville ha samma undantag från turordningsreglerna som Maud Olofsson idag kräver.

Centerpartister som deltog i valrörelsen 2002 minns, till skillnad från Thunell, att vi då var det enda borgerliga partiet som förespråkade skattesänkningar för människor med låga inkomster. M, Kd och Fp ville sänka marginalskatten vilket ger mest till höginkomsttagarna. Alliansregeringen har idag genomfört vad Centerpartiet lovade i valet 2002 medan värnskatten finns kvar. Jag möter däremot sossar som känner ett visst obehag inför att gå till val på parollen ”höj skatten för undersköterskorna”. Bland annat Kjell Olof Feldt har ifrågasatt det kloka i att höja inkomstskatten i det land som redan har världens högsta.

Att Vattenfall skulle sälja elnätet för att investera i brittisk kärnkraft har redan avfärdats. Sant är däremot att man investerat i brittisk vindkraft. Tvärtemot Thunell tror jag att centerväljare, gamla som nya, känner igen centerpolitiken när de läser om att Vattenfalls vindkraftsinvesteringar motsvarar två kärnreaktorer (2 TwH), att företaget satsar på storskalig vågkraft och är framgångsrikt i att ersätta kol med biobränsle för att få ner koldioxiden.

Däremot möter jag fackligt aktiva socialdemokrater som inte känner igen sitt parti där miljöpartiet nu dikterar energipolitiken. Många som arbetar i processindustrin skakar på sina huvuden.

Thunell har också förträngt att vi var många centerpartister som oroades över hur klyftorna ökade under perioden 1994 till 2006. Läste också att Thunells kollega, Aftonbladets Olle Svenning, i senaste numret av SSU tidningen Tvärdrag påminner om hur de sociala klyftorna ökade under sosseregeringarnas tid. Både inkomstskillnaderna och förmögenhetsklyftorna ökade då med 25 procent. En utveckling som nu har brutits.

När valet närmar sig är jag trygg i att en majoritet kommer att rösta för Alliansregeringen och mot att släppa in före detta kommunister i regeringen. Jag är dessutom förvissad om att många alliansväljare kommer att lägga sin röst på det parti där miljö och entreprenörskap är ledord.

Anders W Jonsson (C)

Hedesunda